Hur länge ska fastighetsägare fortsätta slentrianmässigt välja stambyte?
Det finns få beslut inom fastighetsförvaltning som är så kostsamma – och samtidigt så okritiskt accepterade – som stambyte. I decennier har det betraktats som den självklara åtgärden när avloppsrören börjar bli gamla. Frågan är om den inställningen fortfarande är försvarbar.
I dag finns etablerade alternativ som i många fall ger samma funktion, lägre risk och dramatiskt lägre kostnader. Ändå väljer många fastighetsägare och bostadsrättsföreningar fortfarande den dyraste vägen. Varför?
Ett arv av gamla sanningar
Stambyte har länge varit branschstandard. Det är välkänt, lätt att upphandla och juridiskt tryggt. Men trygghet får inte förväxlas med effektivitet. När en metod blivit norm slutar den ifrågasättas – även när förutsättningarna förändras.
I dag lever vi inte i samma tekniska verklighet som för 30 år sedan. Material, inspektionsmetoder och renoveringstekniker har utvecklats. Trots det fortsätter många styrelser att fatta beslut baserat på gamla sanningar, snarare än på aktuella fakta.
Ekonomiskt ansvar handlar om mer än ”det säkra valet”
Ett stambyte är inte bara ett tekniskt projekt. Det är ett ekonomiskt vägval som påverkar fastigheten i decennier. Höga lån, höjda avgifter och minskat utrymme för andra investeringar blir ofta följden.
För bostadsrättsföreningar innebär det att dagens beslut skjuter kostnader långt in i framtiden – ofta utan att alternativa lösningar ens analyserats fullt ut. Det är svårt att se hur det rimmar med det ekonomiska ansvar som styrelser förväntas ta.
När billigare inte betyder sämre
Relining beskrivs fortfarande av vissa som en ”genväg” eller ”tillfällig lösning”. Det är en missvisande bild. Rätt utförd är relining en tekniskt avancerad metod som ger rören ny funktion och lång livslängd – utan att riva sönder fastigheten.
Det avgörande är inte vilken metod som används, utan om den är rätt för fastigheten. I många hus är rören strukturellt tillräckligt intakta för att renoveras invändigt. Att då ändå välja total utrivning är inte försiktighet – det är resursslöseri.
De dolda kostnaderna som sällan räknas med
I beslutsunderlag syns ofta entreprenadkostnaden tydligt. Mindre synliga är de indirekta effekterna:
- Administrativ belastning på styrelsen
- Missnöje och konflikter bland boende
- Förlorade hyresintäkter
- Försämrat anseende för fastigheten
När dessa faktorer vägs in blir skillnaden mellan metoderna ännu större. Att minimera ingrepp är inte bara bekvämt – det är ekonomiskt rationellt.
Varför saknas ofta jämförelsen?
En rimlig fråga är varför jämförelsen mellan stambyte och relining så ofta uteblir eller presenteras ytligt. Svaret är obekvämt men nödvändigt: för att beslutsprocesser ibland drivs av vana, upphandlingsrutiner och rådgivare med begränsat metodfokus.
Det är inte ett argument mot stambyte i sig. Det är ett argument för bättre beslutsunderlag.
Kunskap finns – men måste efterfrågas
I dag finns omfattande teknisk dokumentation, oberoende besiktningar och aktörer som specialiserat sig på alternativa avloppsrenoveringar. För den som faktiskt vill sätta sig in i frågan är informationen lättillgänglig, även kring hur relining fungerar i storstadsfastigheter och äldre bestånd, exempelvis inom ramen för relining stockholm.
Problemet är inte brist på kunskap – utan brist på vilja att ifrågasätta det invanda.
Ett ansvar gentemot både boende och framtid
Styrelser och fastighetsägare förvaltar inte bara byggnader. De förvaltar människors pengar, trygghet och boendemiljö. Då räcker det inte att välja det som alltid valts. Det kräver mod att ställa frågan: Är detta verkligen det bästa alternativet – eller bara det mest bekanta?
Relining är inte alltid rätt. Stambyte är ibland nödvändigt. Men att inte utreda alternativen fullt ut är i dag svårt att försvara.
I en tid där hållbar ekonomi och långsiktigt ansvar borde stå i centrum är det hög tid att uppdatera hur vi ser på avloppsrenovering. Allt annat är ett dyrt sätt att slippa tänka nytt.